Igår var det bildligt talat en strålande dag, och vad mer passande kan det vara, att vara vid havet när man bor på västkusten, vi åkte som så många gånger förr till Lysekil, staden vid havet, den har liksom allt jag behöver, havet, klipporna, centrum och parker, bilden ovan är en vy som möter dom som går så långt ut som det är möjligt vid strandpromenaden och båthamnen.

Här är det tre personer som blickar ut mot havet och horisonten vid räddningshuset lite grann mot höger från bilden ovan, den lilla tjejen önskar nog att hon var på en båt istället, kanske även pappan på bilden. Blommorna och lyktorna är till minne av en tragisk dykolycka som hände 2006.

Alldeles bakom personerna på bilden ovan står detta räddningshus, som jag skrev om i ett annat inlägg HÄR.

Man kan inte gå omkring i gassande solsken vid havet utan att äta något, för sjön suger (inte i en negativ mening), vi styrde stegen mot Brasserie Sjökanten som ligger så fint vid södra hamnen, mysigt ställe med bra priser, den varmrökta laxen med färsk potatis och en härlig sås var utsökt och välbehövlig i en tom mage.

Det var detta från Lysekil, staden vid havet en helt vanlig fredag mitt i sommaren 2016.